Inlagd på Östra sjukhuset
Kategori: Allmänt
Skovet i min tarm vill inte ge vika, gjorde en koloskopi i måndas som visade måttlig till svår inflammation i 30 centimeter av tarmen. Blev inlagd igår för intravenös kortisonbehandling. Ligger på samma avdelning som jag gjorde förra året, vid exakt samma tidsperiod, jag får verkligen mina skov i cykler. Under koloskopin blev läkaren tveksam om jag möjligen har ulcerös colit, och inte crohns. Båda är autoimmuna tarmsjukdomar, men de kan behandlas lite olika och sitter i olika delar av tarmen. För att ta reda på det kommer jag göra en magnetröntgen av tunntarmen på måndag.
Kommer få åka hem mellan medicineringstillfällena och det är väldigt skönt. Har två nitioåringa patienter på rummet som har så ont på natten. Det är hemskt hjärtskärande att höra! Vilket arbete sköterskorna och läkarna gör alltså, det är helt otroligt. Den ena av nittioåringarna var uppe tre gånger i natt på olika upptåg, han trodde han var hemma. En av gångerna ramlade han och slog sig eftersom han är så svag i benen. Känner mig rätt hjälplös här i sänger i bredvid!
På Östra sjukhuset har de behandlingskonferenser om magtarm-patienterna och de pratade om mig idag. Medicinen inflectra har inte hjälp tillträckligt, så från nästa vecka kommer jag testa en ny biologisk behandling, Entyvio. Det är ett nytt läkemedel som bara har funnits i cirka tre år. Läkarna säger att jag inte får bli gravid medan jag är på medicinen.Jag bad rondenläkaren innan konferensen att verkligen lyfta hur gärna jag vill bli gravid och be dom ha med det när de diskuterade behandlingsalternativ, så jag måste lita på att det här är det bästa för mig.
Jag har gråtit mycket idag. Känner mig så liten och sårbar. Varje sak som sker känns som det tar mig ett steg ifrån att kunna ha en hälsosam graviditet. Kommer blir så ledsen om jag inte kan föda ett syskon till Liv. Vet att det inte är någon mänsklig rättighet att få föda barn, men det påverkar inte graden av sorg. Just nu känns det som att det barkar mot att min tjocktarm kommer behöva opereras ut och min livmoder likaså. Inte så mycket positiva tankar med andra ord.
