Kvar på Östra
Kategori: Allmänt
Fortsätt inlagd, men har fått avsluta intravenös kortisonbehandling och börjat med tabletter istället. Ska käka kortison i två månader till, så kass att äta kortison halva året.
Fick testa Entyvio i förrgår och det verkar ha fungerat bra, inte haft något blod alls när jag varit på toa ändå sen dess! Nästa dos är om två veckor, hoppas det håller fram tills dess.
Det är nästan slut på behandlingsalternativ för mig nu, läste i min journal att läkarna ser att min sjukdom är ovanligt svårbehandlad, även för ibd, det testar Entyvio sedan testar de Humurioa och om in det hjälper är det bara en tarmoperation som kvarstår.
Har fått klara direktiv att inte bli gravid under Entyvio-behandlingen som ska utvärderas efter sex månader. Läkemedlet är såpass nytt att de inte har hunnit utföra tester på människor ännu. De tester som utförts på djur har dock inte visat några biverkningar för fostret (kategori B1). Entyvio verkar bara lokalt i tarmen, inte i hela kroppen som Inflectra gör, vilket känns bra. Känns onödigt att påverka hela kroppen när problemet är så lokalt.
Mina läkare har bestämt sig för att jag ska sluta med Azatioprin på grund av att läkemedlet inte ger tillfredsställande effekt och för att jag får cellförändringar till följd av dem. Det känns verkligen bra. Hoppas att proverna på livmodertappen visar att cellförändringarna inte har hunnit bli såpass allvarliga och att min kropp ska kunna läka ut det själv den här gången. Hemskt att behöva göra en konisering till och hamna ett steg närmare att behöva operera ut hela livmodertappen.
Det är ett gissel att ha en autoimmun sjukdom som ingen kan svara på varför den finns. Läste om en kille igår som moraliserade över att ta mediciner som bryter ned det egna immunförsvaret. Kan inte förstå att han kan uttrycka sig så plumpt. Är en sjuk gör en väl det som står till buds för att kunna hanka sig fram. Det är inte säkert att holitisk läkekonst och supermat fungerar för alla.
För min del blir jag dålig i magen av friterad, fet mat, socker och alkohol. För någon annan är det laktos eller gluten. För några har dieten ingen betydelse alls för sjukdomen och vissa kan knappt äta något. Fantastiskt för honom att han har hittat sin väg, men så fel att döma andra som ännu inte gjort det. Märker att jag allt mer tappar tålamodet för människor som uttrycker sig fördomsfull eller dömande. Ingen kan veta vad en annan människa går igenom för helheten, och det går inte att jämföra sina upplevelser med andras och dra slutsatser utifrån det.
